Det finns dom som bara vill göra livet surt för någon annan, sådanna människor är slut i huvudet kan jag ju börja med att skriva. Och det finns oftast någon som står i kläm mellan dom personerna. Någon som inte kan säga så mycket om saken, utan bara finns där och undrar "är det jag som är orsaken"? Det enda vi människor gör genom livet är att ta oss ur en massa konflikter, onödiga konflikter. Man måste inte älska alla eller vara vän med alla men man kan väl åtminstonde bete sig som vuxna, mogna jäkla människor och hålla sams för någons/någots skull..? Livet är orättvist och plötsligt kan det ta slut, så varför ta risken att man skilljs som ovänner? Jag har tagit den risken, jag var naiv och tänkte aldrig på att han kanske dör. Klart man inte tänker så, men vi var ju ovänner så allt man ville var ju att det äntligen skulle bli sommarlov så jag slapp se honom vareviga dag i skolan! Från att ha vart bästa, tightaste vännerna till att skiljas åt som ovänner och så fick det förbli, föralltid!
Har du delat en tid med någon, pojkvän kanske? Flickvän kanske? Så varför ska man då om man gör slut skiljas åt som ovänner? Man har ju ändå delat en tid tillsammans och byggt upp ett förtroende för varandra.. Sen kanske det handlar ganska mycket om anledningen till varför förhållandet brast också men oftast så är det fåniga tjaffs som blir ännu större och man sprider rykten om varandra osv osv.
Jag bara sitter här och skriver på utan att veta varför. Kände bara för att skriva lite o_O' Hmm ..
Aja, ciao! :)
¨
